Folkfilm erbjuder framför allt kulturpedagogiska filmprojekt med dockor i mitten, men även lärarutbildningar, uppdragsfilm och egna kortfilmer. Under de senaste 10 åren har över 500 animerade dockfilmer rullat ut från Folkfilm. De som vant sig att se filmerna här får nu flytta ögonen till YouTube för det är där de numera hamnar. Alla bakom-kameran-bilder, röstinspelningar och bloopers du sett här tidigare är på väg ut igen - det är extreme website makeover på gång så håll ögonen öppna! Har du önskmål på vad som ska finnas här så är du varmt välkommen att höra av dig till mig.
Simma lugnt!
Erik
0733-424668
Använd länken nedan för att se filmerna:
https://www.youtube.com/channel/UCvgfF4L5lQbsuAw9rKW1tFw/videos
Lite kort om att animera dockor i skolan
Undervisningen och filmarbetet går att variera i all oändlighet, men det är ingen dum idé att börja med ett manus. Vare sig det gäller ett par 10-åringar som gör en animerad film på en minut eller en hel gymnasieklass som gör en längre produktion tillsammans bör man inte bortse från alla de berättartekniska knep som hjälper till att fängsla publiken. Alla kan skrika ut ett budskap, men om man först lär sig vilket språk publiken lyssnar till har man lättare att göra sig förstådd.
Dockorna i animerad film kan också se ut på många olika sätt. Det absolut enklaste sättet att komma igång är att använda lerfigurer. Om man vill kan man bygga om vanliga dockor, men det kan kräva en del tålamod och finess. Det är viktigt att dockorna har rörliga, men stela leder så att de kan stå still utan att någon håller i dem. Därför är det också en klar fördel om de är tunga nertill och lätta upptill. Eller har spikar i fötterna som man kan sätta fast dem med. Ytterligare ett sätt att göra dockor är att göra ståltrådsskelett vilka man klär med till exempel tyger eller papper. Dockornas huvud kan man bygga av lera, korkar, plast, eller varför inte en pingisboll, ni hör själva.
När vi bygger kulisser, scener, byggnader, cyklar och rymdraketer finns det inga regler som håller oss tillbaka, så länge det vi bygger finns med någonstans i manuset. Av utrymmesskäl bör vi dock tänka på att scenerna måste förvaras där de inte förstörs mellan inspelningsdagarna. Ett lätt sätt att hushålla med resurserna är att använda en eller flera stora lådor i vilka vi kan både filma och förvara dockor och modeller.
Ett kaos under förberedelserna/byggandet av dockor och modeller är snarare att föredra än att försöka undvika, men under själva animationsarbetet krävs ordningsamma insatser från alla inblandade. Har vi förberett oss väl så är inspelningsplatsen ett lugnt hörn där dockor och modeller står still under en lättare jordbävning. Kan man vända hela inspelningsplatsen upp och ner utan att något rör sig kommer inspelningen gå snabbt och enkelt. Om något (av kameran, dockorna, kulisserna, lamporna eller modellerna) rör sig under inspelningen fast det inte är meningen så är det bara att börja om från början. Det är inte roligt, men väl en nyttig erfarenhet för den som tror att man kan skynda sig igenom en dockfilmsinspelning.
All film bygger på att ett visst antal bildrutor (oftast 24 st per sekund) spelas upp snabbt efter varandra. Nu använder vi ett litet program som gör att vi tar en bild med kameran genom att klicka en gång med muspekaren. När vi är färdiga med en tagning klickar vi OK och vips så har programmet satt ihop alla bilderna till en videofil som vi sparar i datorn. Direkt efter varje tagning kan vi se resultatet av våra ansträngningar. Är vi inte nöjda så tar vi om scenen tills vi är nöjda. När alla våra tagningar är färdiga sätter vi ihop dem till en längre fil vilken vi bakar ihop med ljudeffekter och elevernas röster. Dags för filmpremiär!'